Vad är skillnaden mellan penningpolitik och finanspolitik, och hur är de relaterade?
Penningpolitik politik avser centralbankernas åtgärder för att uppnå makroekonomiska politiska mål som prisstabilitet, full sysselsättning och stabil ekonomisk tillväxt. Med finanspolitiken avses den federala regeringens skatte- och utgiftspolitik. Finanspolitiska beslut bestäms av kongressen och administrationen; Fed spelar ingen roll för att fastställa finanspolitiken.
Den amerikanska kongressen fastställde maximal sysselsättning och prisstabilitet som de makroekonomiska målen för Federal Reserve; de kallas ibland Federal Reserve: s dubbla mandat. Förutom dessa övergripande mål bestämde kongressen att det operativa genomförandet av penningpolitiken skulle vara fritt från politiskt inflytande. Som ett resultat är Federal Reserve en oberoende myndighet för federala Federal Reserve använder en rad olika politiska verktyg för att främja sina lagstadgade mål om maximal sysselsättning och prisstabilitet. Dess viktigaste politiska verktyg är målet för den federala fonderaten (den ränta som bankerna tar ut av varandra för kortfristiga lån), en viktig kortfristig ränta. Federal Reserve: s kontroll över den federala fondräntan ger den möjlighet att påverka den allmänna nivån på kortfristiga marknadsräntor. Genom att justera nivån på korta räntor som svar på förändringar i de ekonomiska utsikterna kan Federal Reserve påverka längre räntor och nyckelpriser. Dessa förändringar i ekonomiska förhållanden påverkar sedan hushållens och företagens utgiftsbeslut.
Det monetära politiska organet i Federal Reserve System är Federal Open Market Committee (FOMC). FOMC har för närvarande åtta schemalagda möten per år, under vilka den granskar den ekonomiska och finansiella utvecklingen och fastställer lämplig hållning för penningpolitiken. Vid granskningen av de ekonomiska utsikterna överväger FOMC hur de nuvarande och beräknade vägarna för finanspolitiken kan påverka viktiga makroekonomiska variabler såsom bruttonationalprodukttillväxt, sysselsättning och inflation. På detta sätt har finanspolitiken en indirekt effekt på penningpolitiken genom dess inflytande på den sammanlagda ekonomin och de ekonomiska utsikterna. Till exempel, om federala skatte- och utgiftsprogram förväntas öka den ekonomiska tillväxten, skulle Federal Reserve bedöma hur dessa program skulle påverka dess viktigaste makroekonomiska mål – maximal sysselsättning och prisstabilitet – och göra lämpliga justeringar av sina penningpolitiska verktyg. / p>