Romberg Test (Svenska)

Introduktion

Romberg-testet är ett lämpligt verktyg för att diagnostisera sensorisk ataxi, en gångstörning orsakad av onormal proprioception med information om ledarnas placering. Det har också visat sig vara ett känsligt och exakt sätt att mäta graden av obalans orsakad av central svindel, perifer svimmelhet och huvudtrauma. Det har använts på kliniken i 150 år

Syfte

Romberg-testet används för att demonstrera effekterna av bakre kolonnsjukdom på mänsklig upprätt hållningskontroll. Posterior kolonnsjukdom innebär selektiv skada på den bakre kolonnen, känd som tabes dorsalis neurosyphilis. Romberg-testet används för klinisk bedömning av patienter med obalans eller ataxi från sensoriska och motoriska störningar.

Jämvikt definieras som alla tillstånd där alla verkande krafter avbryts av varandra vilket resulterar i ett stabilt balanserat system. Det upprätthålls genom sensorisk information från vestibulära, somatosensoriska och visuella system. En patient som har problem med Proprioception (Somatosensory) kan fortfarande upprätthålla balans genom att kompensera med vestibulär funktion och syn. I Romberg-testet står patienten upprätt och uppmanas att stänga ögonen. Förlust av balans tolkas som ett positivt Romberg-tecken.

Romberg-testet beskrivs först 1846 och beskrivs ursprungligen för tillståndet tabes dorsalis. Innan Romberg-testet utförs är det nödvändigt att testa andra aspekter av patientens balans när potentiella problem med ataxi eller obalans förekommer. Ofta är proprioceptiva utmaningar inte de första problemen som denna befolkning står inför. Ibland är det enklare. Det är viktigt att först bedöma andra aspekter av balansförlust för att utesluta förvirrande faktorer som kan leda till ett falskt positivt test.

Kliniskt relevant anatomi

Det finns tre sensoriska system som ge input till lillhjärnan för att bibehålla trunkal stabilitet när ögonen är öppna:

1. Vision
2. Proprioception
3. Vestibular sense

Endast två av de tre systemen behövs för att upprätthålla balansen. När den visuella inmatningen tas bort kan instabilitet på grund av synbrist retas förutom andra sensoriska funktionsnedsättningar. Om det finns en allvarligare proprioceptiv eller vestibulär lesion, eller om det finns en cerebellär lesion i mittlinjen som orsakar trunkal instabilitet, patienten kommer inte att kunna upprätthålla stående position, även när ögonen är öppna. Observera att instabilitet också kan ses med lesioner i andra delar av nervsystemet, såsom övre eller nedre motorneuroner eller basala ganglier.

Teknik

Original Romberg-testet

Testet utförs enligt följande:

1. Patienten ombeds att ta bort sin skor och stå med båda fötterna ihop. Armarna hålls bredvid kroppen eller korsas framför kroppen.
2. Klinikern ber patienten att först stå tyst med öppna ögon och därefter med slutna ögon. Patienten försöker behålla sin balans. Av säkerhetsskäl är det viktigt att observatören står nära patienten för att förhindra potentiell skada om patienten skulle falla. När patienterna stänger ögonen ska han inte orientera sig efter ljus, känsla eller ljud, eftersom detta kan påverka testresultatet och orsaka ett falskt positivt resultat.
3. Romberg-testet görs genom att räkna de sekunder som patienten kan stå med slutna ögon.

• Litteraturen rapporterar inte om alternativa metoder för att göra ett Romberg-test.
• För att göra Romberg-testet svårare kan läkaren försöka störa patientens balans med störningar. Det är viktigt att läkaren inte överdriver störningen.
• A Romberg-test kan också användas som uppföljningsbedömning för patienter med balans- och / eller proprioceptionssvikt genom att jämföra flera olika bedömningar med varandra.
• Om läkaren observerar att patienten kan stå längre tid med ögonen stängda är det uppenbart att patientens balans och proprioceptiva underskott har minskat.
• Romberg-testet är positivt när patienten inte kan upprätthålla balans med slutna ögon. Att förlora balans kan definieras som ökad kroppsvängning, placera en fot i fallets riktning eller till och med falla.

Testet Sharpened eller Tandem Romberg

Sharpened eller Tandem Romberg-testet är en variation av det ursprungliga testet. Implementeringen är mestadels densamma.För det andra testet måste patienten placera fötterna i häl-mot-tå-position, med en fot direkt framför den andra. Som med det ursprungliga Romberg-testet utförs bedömningen först med öppna ögon och sedan med slutna ögon. Patienten korsar armarna över bröstet och den öppna handflatan ligger på den motsatta axeln. Patienten fördelar också sin vikt över båda fötterna och håller hakan parallellt med golvet.

Feta och äldre individer kanske inte kan stå i den här positionen under längre tid. För dessa populationer visar Romberg-testet inte exklusivt proprioceptiva försämringar jämfört med andra förvirrande faktorer.

Variabler

Även om en patient med en akut perifer vestibulär lesion vanligtvis är benägen att röra sig mot sidan av problemet har det visat sig att kronisk vestibulär skada ( åtminstone partiell kompensation) ger inte underskott i Romberg-standardtestet. Dessutom skulle en person med proprioceptiva problem, tillbehör till tabes dorsalis, inte kunna stå med slutna ögon och fötterna ihop.

Många tror att det skärpta Romberg-testet är en bättre indikator på vestibulär försämring än det ursprungliga Romberg-testet. De skärpta Romberg-testresultaten ger ett objektivt mått på hållbar stabilitet. Detta kan hjälpa till att kvantifiera ataxi.

Ämne, kön och ålder skapar ingen statistiskt signifikant skillnad mellan normala ämnen mellan 20 och 49 år; endast det Romberg-skärpta testet med öppna ögon gav en signifikant skillnad (p < 0,05) mellan män och kvinnor. Större instabilitet hos försökspersoner under 20 och över 50 år uppvisades också. När man jämför en ung och en gammal kohort är det en signifikant skillnad i prestanda.

Att öka svårigheten med tandem Romberg-testet för patienter är inte till hjälp eftersom det också gör testerna svårare att utföra för kontroller utan symtom på vestibulär sjukdom. Detta skulle också göra det svårare att utvärdera testresultaten. Minskade prestationstider på modifierade Romberg är förknippade med en samtidigt ökning av risken för att falla.

Pålitlighet och giltighet

Det finns inget samförstånd i Reliabilitet (Intra och inter) och giltighet för Romberg i litteraturen som testet är mer av kvalitativt snarare än kvantitativt (Objective). Detta test kan dock användas som ett snabbt kliniskt verktyg för att screena. Introduktionen av olika instrument i arenan för balansbedömning och kraftplattformanvändning har gett det mer objektiva och exakta mätning.

Begränsningar

• Ej kvantitativ
• Låg diagnostisk känslighet och specificitet
• Låg effekt för att bestämma skador, förutsäga risken för att falla och återspegla obehag och förmåga att utföra dagliga aktiviteter.