O Kanada (Svenska)

De franska texterna till ”O Canada” skrevs av Sir Adolphe-Basile Routhier, till musik komponerad av Calixa Lavallée, som en fransk kanadensisk patriotisk sång för Saint- Jean-Baptiste Society och framfördes först den 24 juni 1880 vid en Saint-Jean-Baptiste Day-bankett i Quebec City. Vid den tiden var ”Chant National”, också av Routhier, populär bland frankofoner som en hymne, medan ”God Save the Queen” och ”The Maple Leaf Forever” sedan 1867 hade tävlat som inofficiella nationalsånger i engelska Kanada. . ”O Canada” gick med i den striden när en grupp skolbarn sjöng den för turnén i Kanada 1901 av hertigen och hertiginnan av Cornwall (senare kung George V och drottning Mary). Detta var den första kända föreställningen av låten utanför Quebec.

Fem år senare publicerade Whaley and Royce i Toronto musiken med den franska texten och en första översättning till engelska av Thomas Bedford Richardson och 1908 Collier ”s Weekly magazine höll en tävling för att skriva nya engelska texter till” O Canada ”. Tävlingen vann av Mercy E. Powell McCulloch, men hennes version fick aldrig bred acceptans. Faktum är att många gjorde engelska översättningar av Routhiers ord; emellertid skapades den mest populära versionen 1908 av Robert Stanley Weir, advokat och inspelare av Montreal. Weirs texter från 1908 innehöll inga religiösa referenser och använde frasen ”du befaller oss befäl” innan de ändrades av Weir 1913 för att läsa ”i alla dina söner befaller”. 1926 var en fjärde vers av religiös natur tillagt. En något modifierad version publicerades officiellt för Diamond Jubilee of Confederation 1927, och gradvis blev den den mest accepterade och framförda versionen av den här låten.

Melodin trodde ha blivit de facto nationalsång efter att kung George VI förblev uppmärksam under sitt spelande vid invigningen av National War Memorial i Ottawa, Ontario, den 21 maj 1939; fast George följde faktiskt ett prejudikat av hans bror, Edward, den tidigare kungen av Kanada , när han tillägnade det kanadensiska nationella Vimy-minnesmärket i Frankrike 1936. By-lagar och praxis för användning av sång under offentliga evenemang i kommuner varierade, i Toronto anställdes ”God Save the Queen”, medan det i Montreal var ”O Kanada ”.

Antagande

Premiärminister Lester B. Pearson 1964 sa att en låt måste väljas som landets nationalsång och regeringen beslutade att bilda en gemensam kommitté för att granska status för de två musikaliska verken. Nästa år lade Pearson fram för underhuset att ”regeringen får bemyndiga att vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att föreskriva att” O Kanada ”ska vara nationalsången för Kanada medan” Gud rädda drottningen ”ska vara Royal Anthem of Canada ”, av vilket parlamentet godkände. 1967 rekommenderade premiärministern generalguvernören Georges Vanier att utse den särskilda gemensamma kommittén för senaten och underhuset om de nationella och kungliga hymnerna; gruppen träffades först i februari och inom två månader, den 12 april 1967, presenterade sin slutsats att ”O Canada” skulle utses som nationalsång och ”God Save the Queen” som den kungliga hymnen i Kanada, en vers från var och en på båda officiella språken ska antas av parlamentet. Gruppen åtalades sedan för att upprätta officiella texter för varje sång. För ”O Canada” rekommenderades Robert Stanley Weir-versionen från 1908 för de engelska orden, med några mindre ändringar: två av fraserna ”stå på vakt” ersattes med ”från fjärran och bred” och ”Gud behåll vårt land ”.

1970 köpte Queen in Right of Canada rätten till texten och musiken i” O Canada ”från Gordon V. Thompson Music för $ 1. Låten blev äntligen den officiella nationalsången 1980 med införandet av National Anthem Act. Lagen ersatte två av upprepningarna av frasen ”Vi står på vakt” i de engelska texterna, vilket hade föreslagits av senatens särskilda gemensamma kommitté. Denna förändring var kontroversiell med traditionister och i flera år därefter var det inte ovanligt att höra människor som fortfarande sjöng de gamla texterna vid offentliga evenemang. Däremot är de franska texterna oförändrade från originalversionen.

Inkluderande språkdebatter

I juni 1990 röstade Torontos stadsfullmäktige 12 till 7 för att rekommendera den kanadensiska regeringen att frasen ”vårt hem och vårt infödda land” ändras till ”vårt hem och vårda land” och att ”i alla dina söners befallning” delvis återgår till ”i oss alla befaller”.Rådgivare Howard Moscoe sa att orden ”ursprungsland” inte passade för de många kanadensare som inte var infödda och att ordet ”söner” antydde ”att kvinnor inte kan känna äkta patriotism eller kärlek till Kanada”. Senator Vivienne Poy kritiserade på liknande sätt de engelska texterna till hymnen som sexistiska och hon introducerade ett lagförslag 2002 där man föreslog att frasen ”in all your sons command” skulle ändras till ”in us all command”. I slutet av 2000-talet var hymnens religiösa referenser. (till Gud på engelska och till det kristna korset på franska) kritiserades av sekularister.

I talet från tronen som hölls av guvernörgeneral Michaëlle Jean den 3 mars 2010, en plan att parlamentet skulle granska ”ursprunglig könsneutral formulering av nationalsången” tillkännagavs. Tre fjärdedelar av kanadensarna frågade emellertid efter talet motsatte sig förslaget och två dagar senare meddelade premiärministerns kontor att regeringen hade beslutat att inte återställa originaltexterna.

I ett nytt försök för att göra hymnen könsneutralt införde den liberala parlamentsledamoten Mauril Bélanger en privatmedels lag i september 2014. Hans proposition C-624, en lag för att ändra nationalsånglagen (kön), besegrades vid andra behandlingen i april 2015. Efter federala valet 2015 återinförde Bélanger lagförslaget i det nya parlamentet som lagförslag C-210 i januari 2016. I juni 2016 godkände lagförslaget sin tredje behandling med en röst på 225 till 74 i Underhuset. Lagförslaget godkände sin tredje behandling i senaten med röströst den 31 januari 2018 och fick kunglig samtycke den 7 februari 2018.

Andra och tredje strofer: historiskt avstå

Nedan följer några lite olika versioner av andra och tredje strofe och kören, plus ytterligare en fjärde strofe. Dessa sjungs sällan.

Originalfransk version

Första versen är samma. De andra verserna följer.