Mars, forntida romersk gud, i betydelse näst efter Jupiter. Lite är känt om hans ursprungliga karaktär, och den karaktären (främst från kulten i Rom) tolkas olika. Det är tydligt att han under historiska tider utvecklats till en krigsgud; i romersk litteratur var han beskyddare av Rom, en nation stolt i krig.
Alinari / Art Resource, New York
Mars festivaler i Rom inträffade i våren och hösten – början och slutet av både jordbruks- och militärperioden. Mars månad, som namngavs efter honom, var särskilt fylld med festivaler helt eller delvis till hans ära; medlemmarna av Salii antika prästadöme, som var särskilt förknippade med Jupiter, Mars och Quirinus, kom ut flera gånger under månaden för att dansa sin ceremoniella krigsdans i gammaldags rustning och sjunga en psalm till gudarna. Oktober var också en viktig månad för Mars. På festivalen för oktoberhästen den 15 oktober hölls en vagn med två hästar på Campus Martius, och den 19 oktober markerade Armilustrium rening av krigsvapen och deras förvaring för vintern. Guden åberopades i den forna psalmen av Arval-bröderna, vars religiösa skyldigheter hade som mål att hålla fiender av alla slag från grödor och besättningar.
Fram till augusti hade Mars bara två tempel i Rom: en var på Campus Martius, arméns träningsplats; den andra var utanför Porta Capena. Inom staden fanns ett sakrarium (”helgedom” eller ”fristad”) av Mars i regia, ursprungligen kungens hus, där Mars heliga spjut hölls; vid krigsutbrottet var konsulen tvungen att skaka spjutet och sa: ”Mars vigila” (”Mars, vakna!”).
Under augusti fick tillbedjan av Mars i Rom en ny drivkraft; inte bara var han traditionell väktare för den romerska statens militära angelägenheter utan som Mars Ultor (”Hämnaren Mars”) blev han kejsarens personliga väktare i sin roll som hämnar av Caesar. Capitoline Jupiter och omkring år 250 blev Mars den mest framträdande av de militära gudarna (”militära gudar”) som dyrkades av de romerska legionerna. Inom litteratur och konst skiljer han sig knappt från grekiska Ares.
Det finns flera romerska myter om Mars. I det ena bar Hera honom utan Zeus vid beröringen av en magisk ört som Flora gav henne. I en annan var han far till Romulus och Remus av Rhea Silvia, en Vestal Virgin. Ovid, i Fasti, berättar om Mars försök att förföra Minerva. I den enda rent romerska myten luras han att gifta sig med den åldrade Anna Perenna.