Holodomor (Svenska)


Från hungersnöd till förintelse

Resultatet av Stalins kampanj var en katastrof. Våren 1933 ökade antalet dödsfall i Ukraina. Mellan 1931 och 1934 omkom minst 5 miljoner människor av hunger över hela Sovjetunionen. Bland dem, enligt en studie utförd av ett team av ukrainska demografer, var minst 3,9 miljoner ukrainare. Polisarkiv innehåller flera beskrivningar av fall av kannibalism samt laglöshet, stöld och lynchning. Massgravar grävdes över landsbygden. Hunger drabbade också stadsbefolkningen, även om många kunde överleva tack vare rationskort. I Ukrainas största städer kunde man ändå se lik på gatan.

Holodomor

Hungriga ukrainska bönder på jakt efter mat under Holodomor, foto av Alexander Wienerberger.

Stiftsarkivet i Wien (Diözesanarchiv Wien) / BA Innitzer

Holodomor

Ukrainare ställer upp för att handla värdesaker för bröd i en statlig ”Torgsyn” -butik, foto av Alexander Wienerberger.

Stiftsarkivet i Wien (Diözesanarchiv Wien) / BA Innitzer

Få en Britannica Premium-prenumeration och få tillgång till exklusivt innehåll. Prenumerera Nu

Hungersnödet åtföljdes av ett bredare angrepp på den ukrainska identiteten. Medan bönderna dör av miljoner, agerade de sovjetiska kretpolisen riktade sig mot den ukrainska politiska etableringen och intelligentsia. Hungersnödet täckte för en förtryckningskampanj som genomfördes mot ukrainsk kultur och ukrainska religiösa ledare. Den officiella Ukrainiseringspolitiken, som hade uppmuntrat användningen av det ukrainska språket, stoppades effektivt. Dessutom utsattes alla som var anslutna till den kortlivade ukrainska folkrepubliken – en oberoende regering som förklarades i juni 1917 i kölvattnet av februarirevolutionen men demonterades efter att bolsjevikerna erövrade ukrainskt territorium – för onda repressalier. Alla som var inriktade på denna kampanj skulle kunna förintas offentligt, fängslas, skickas till Gulag (ett system av sovjetiska fängelser och tvångsarbetsläger) eller avrättas. Med tanke på att detta russifieringsprogram oundvikligen skulle nå honom, begick Mykola Skrypnyk, en av de mest kända ledarna för det ukrainska kommunistpartiet, självmord snarare än att underkasta sig en av Stalins utställningsförsök.

Holodomor

Holodomors offer, Kharkiv, Ukraina , foto av Alexander Wienerberger, 1933.

Wiens stiftarkiv (Diözesanarchiv Wien) / BA Innitzer

Holodomor

Holodomors offer, Kharkiv, Ukraina, 1933, foto av Alexander Wienerberger.

Wiens stiftarkiv (Diözesanarchiv Wien) / BA Innitzer

När hungersnöden inträffade tystades nyheterna medvetet av sovjetbyråkrater. Partitjänstemän nämnde det inte offentligt. Västra journalister med säte i Moskva instruerades att inte skriva om det. En av de mest kända Moskva-korrespondenterna vid den tiden, Walter Duranty från The New York Times, gick ut ur hans sätt att avvisa rapporter om hungersnöd när de publicerades av en ung frilansare, Gareth Jones, eftersom han ”tänkte herr Jones dom var något bråttom. ” Jones mördades under misstänkta omständigheter 1935 i det japanska ockuperade Mongoliet. Stalin själv gick så långt att han undertryckade resultatet av en folkräkning som togs 1937; administratörerna av folkräkningen arresterades och mördades, delvis för att siffrorna avslöjade decimeringen av Ukrainas befolkning.

Holodomor

Offret för Holodomor, Kharkiv, Ukraina, foto av Alexander Wienerberger.

Stiftsarkivet i Wien (Diözesanarchiv Wien) / BA Innitzer

Även om hungersnöden diskuterades under den nazistiska ockupationen av Ukraina under andra världskriget, blev den tabu igen efter efterkrigsåren. Det första offentliga omnämnandet av det i Sovjetunionen var 1986, i efterdyningarna av kärnkraftverkskatastrofen i Tjernobyl. Även katastrofen hölls ursprungligen hemlig av sovjetiska myndigheter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *