Hades, grekiska Aïdes (”den osynliga”), även kallad Pluto eller Pluton (”den rika” eller ”Givaren av rikedom”), i antiken Grekisk religion, underjordisk gud. Hades var en son till Titans Cronus och Rhea, och bror till gudarna Zeus, Poseidon, Demeter, Hera och Hestia.
Forntida konst & Architecture Collection Ltd./Alamy
Efter att Cronus störtades av hans söner delades hans kungarike mellan dem, och underjorden föll för mycket för Hades. Där styrde han med sin drottning, Persefone, över de infernala krafterna och över de döda i det som ofta kallades ”Hades hus”, eller helt enkelt Hades. Han fick hjälp av hunden Cerberus. Även om Hades övervakade rättegången och straffet mot ond efter döden, var han normalt inte en av domarna i underjorden, och han torterade inte heller de skyldiga, en uppgift som tilldelats Fury (Erinyes). Hades avbildades som sträng och obarmhärtig, oberörd av bön eller offer (som döden) Förbjudande och avskilt framträder han aldrig riktigt som en distinkt personlighet från det skuggiga mörkret i hans rike, inte ens i myten om hans bortförande av Persefone.
© Photos.com/Thinkstock
De mörka och okända aspekter kompletterades med en motsatt och fördelaktig aspekt. Underjordens gud dyrkades vanligtvis under en eufemistisk epitel som Clymenus (”den berömda”) eller Eubouleus (”god rådgivare”). Han kallades ofta Zeus med tillägget av en speciell titel (t.ex. chthonios, ”chthonian Zeus”). Hans titel Pluto eller Pluton (”Rikedom”) kan ha sitt ursprung genom Hades partiella sammanslagning med en gud av jordens fertilitet eller för att han samlade alla levande saker i sin skattkammare vid döden.
© PHOTOS.com/Getty Images Plus
I den grekiska översättningen av den hebreiska bibeln, ordet Hades används för Sheol, vilket betecknar ett mörkt område av de döda. Tartarus, som ursprungligen betecknade en avgrund långt under Hades och straffplatsen i den nedre världen, förlorade senare sin distinkt och blev nästan en synonym för Hades.