CAM-avgifter är föremål för stora variationer, eftersom hyresgäster flyttar in och ut och olika inflationsföremål uppstår. Detta kan göra det svårt för både hyresgästen och hyresvärden att förutsäga sina framtida kassaflöden med någon noggrannhet. För att åtgärda detta inkluderar vissa hyresavtal ”cap” och ”floor” termer, som begränsar dessa ändringar till fasta värden jämfört med året innan.
Ett tak på CAM-avgifter begränsar det belopp med vilket CAM avgifterna kan stiga varje år och presenteras i procent. Återigen, som med CAM-avgifterna själva, förhandlas även tak mellan hyresgästen och hyresvärden och varierar således från hyresavtal till hyresavtal. Caps kan vara kumulativa eller sammansatta och beräknas från år till år eller över ett år.
Över år kan basen höjas varje år med en viss, förutbestämd procentandel av en -bestämd, initial (bas) CAM-laddning. Årets övre tak betyder att den procentuella ökningen inte gäller för basbeloppet utan för den faktiska CAM-avgiften föregående år. Kumulativa lock gör att den årliga procentuella ökningen av CAM Cap kan ackumuleras. Således skulle ett årligt tak på 5% öka taket varje år med 5%, så att det första året var ett tak på 5%, det andra året ett tak på 10%, det tredje året 15 och så vidare. Sammansatta lock möjliggör att den årliga procentuella ökningen av CAM Cap växer med en sammansatt hastighet varje år.
Om de faktiska CAM-avgifterna är lägre än taket, gäller inte locket. I dessa fall kan ett golv användas istället. Golv är användbara när man antar att det kommer att bli inflation i CAM-avgifter över tid, även om det inte finns någon inflation under ett visst år. Ett golv kommer att budgetera med en lägsta höjning av avgifterna, med förväntan att det kommer att minska en större ökning i framtiden.